Bro-op: Bröstvårtal

Balloonfighter:
Okej Dvärgen, vad har vi spelat denna gång? Berätta för jag minns inte.
Kantor Wilhelmsson:
Vi har spelat det mycket efterlängtade Portal 2, både i single player och – framför allt – i bro-op!
Balloonfighter:
Håller du med mig om jag påstår att det är årets bästa spel hittills?
Kantor Wilhelmsson:
Kanske. Det här spelåret har varit lite off för mig. Men det är lätt en värdig kandidat.
Balloonfighter:
Du menar ”ja”. Jag tror inte att du har spelat något bättre i år.
Kantor Wilhelmsson:
Nej det har jag inte. Men jag har å andra sidan inte testat Child of Eden än!
Kantor Wilhelmsson:
Om jag ska vara den jordnära klippan i denna hyllningarnas skog måste jag säga att Portal 2 i enspelarläget inte var något 10/10-spel för mig. Det var roligt och underhållande men utspätt och ofokuserat också. Och lite enformigt i längden.
Balloonfighter:
Ska vi förutsätta att alla våra tre läsare är bekanta med Portal redan och att de som eventuellt inte är det är så pass efterblivna att vi inte behöver berätta det?
Balloonfighter:
Alltså berätta om spelet. Nu har jag ju redan berättat för dem att vi tycker att de är efterblivna.
Kantor Wilhelmsson:
Portal 2 är alltså uppföljaren till Portal utan 2a, ett mycket kort spel som slängdes på en samlingsbox av Half-Life-spel 2007 och snabbt blev en kulthit.
Det handlar om att leka laboratorieråtta i sterila omgivningar genom att skjuta portaler på väggar, tak och golv och därmed lösa pussel. Den ena portalen kan man hoppa in i och den andra kommer man ut ur. Det är väldigt high concept och genomgående smart designat.
Balloonfighter:
Och så får man inte glömma bort den karismatiska och vetenskapsbesatta roboten GlaDOS.
Kantor Wilhelmsson:
Yes. Det första spelet är som ett enda långt running gag där datorn/speakerrösten som styr dina tester successivt blir mer psykotisk (och mänsklig).
Balloonfighter:
Mycket smartsypants.
Kantor Wilhelmsson:
Och det andra spelet… fortsätter på running gaget. Med några överraskningar. Bland annat är J.K Simmons och Stephen Merchant med! Merchant spelar en puckad robot och Simmons spelar en maktgalen vetenskapsman. Det passar dem båda.
Balloonfighter:
Portalfipplandet är ju fortfarande centralt men de sterila miljöerna har blivit aningen mer levande och så finns det färgglatt klet.
Kantor Wilhelmsson:
Åh, det färgglada kletet! Vilken var din favoritfärg?
Balloonfighter:
Svårt att välja! Blått gjorde så att man studsade, rött så att man sprang väldigt fort och vitt kunde man kasta på tidigare oanvändbara ytor för att kunna sätta ut portaler. Som allra bäst blev det när man fick kombinera de olika färgerna, som att springa snabbt in i en vägg och sedan studsa upp mellan blåa fläckar på väggarna.
Kantor Wilhelmsson:
Min favorit var ändå det vita kletet, som alltså användes för att skapa nya portalytor och därmed nya sätt att förflytta sig över banorna. Ett av de bästa rummen bestod av en stor byggnadsställning, med ett trasigt rör i mitten som läckte vitt klet som man kunde slussa vidare över banan. Till slut var det vitt klet överallt, och jag är tillräckligt trygg i min sexualitet för att kunna säga att det var fantastiskt.
Balloonfighter:
Hahaha! Håller med om att det var en fantastisk bana.
Kantor Wilhelmsson:
Det var ett av de mer kreativa rummen. De flesta andra var ändå
varianter på hinderbanor.
Balloonfighter:
Jag minns första spelet som svårare.
Kantor Wilhelmsson:
Ja, det här var betydligt lättare. Vi körde väl knappt fast i bro-op heller?
Balloonfighter:
Nej, inte någon längre stund.
Kantor Wilhelmsson:
Det var kanske ett medvetet val för att ge spelet ett bredare genomslag. För humorn var i alla fall bredare (och inget ont i det!).
Kantor Wilhelmsson:
När det kommer till själva bro-opandet var det nästan ännu fler hinderbanor och mindre lateral huvudvärk. Eller åtminstone minns jag det så. Banorna var stora och utmaningen var oftare att bara ta sig till slutet av dem.
Balloonfighter:
Jag läste någonstans att Portal 2 sålt i 4 miljoner exemplar. Det gör mig väldigt glad att ett pussel-FPS (passande genrebeteckning?) kan sälja så mycket.
Kantor Wilhelmsson:
Ja, pussel-FPS är passande! Det gör mig framför allt glad att ett spel där man inte skjuter någon säljer så mycket.
Balloonfighter:
Varken skjutande eller bilkörning!
Kantor Wilhelmsson:
Best of two infected worlds!
Balloonfighter:
Men jo, co-op-läget var inte så svårt som jag hade förväntat mig. Det var bra att de hade gjort pussel som verkligen krävde alla fyra tillgängliga portaler men det var som du skrev aldrig riktigt svårt. Det kanske beror på att vi hade dubbelt så många huvuden att tänka med som när vi spelade single-läget förvisso.
Balloonfighter:
FPP = first person puzzler
Balloonfighter:
Snabb fråga: Stör det dig att jag sitter här i bara kalsongerna och äter smuldeg direkt ur bunken?
Kantor Wilhelmsson:
Nä jag hade ändå väntat mig brutala tankenötter i slutet men de flesta rum var väldigt uppenbara. Det kompenserades till viss del av att slunga sin bro-op-partner i vindlande banor genom luften otaliga gånger.
Kantor Wilhelmsson:
Jag sitter också i kalsongerna, och dricker te. Nyss spillde jag tevatten över t-shirten som sedan rann ner på heltäckningsmattan. Är det svar på din fråga?
Balloonfighter:
Det är bra att vi inte bor ihop. Vi skulle vara så nakna och smutsiga jämt.
Kantor Wilhelmsson:
Smutsiga?! Jag var nyduschad och jättefin fram till incidenten med tevattnet!
Balloonfighter:
Ja, det kändes som att utmaningarna ofta låg i timing. Det var absolut roligt, speciellt när man fick slunga iväg sin kumpan med hjälp av ett intrikat nät av portaler och studsmattor, men jag hade gärna suttit fast lite mer. Det skulle kännas mer belönande när man väl klarade spelet.
Kantor Wilhelmsson:
Ja för storyn i bro-op var inte så mycket att hänga i labbet. För lite J K Simmons.
Annars måste det ju sägas att det här antagligen var det bäst bro-op-anpassade spel jag klarat. Bara en sån sak som att man kunde peka ut saker för partnern med en smidig liten markör kändes gediget designat.
Balloonfighter:
Verkligen!
Balloonfighter:
Det var verkligen inte mycket till story men jag tyckte om när GlaDOS förolämpade oss och det var ändå förvånansvärt lång speltid. Det måste väl ha varit 5-6 timmar i alla fall?
Kantor Wilhelmsson:
Ja absolut.
Kantor Wilhelmsson:
Spelet gav också upphov till många spontana obscena låtar från min sida och det är ju egentligen det högsta betyg man kan ge något.
Balloonfighter:
Qwuackle qwuackle, don’t you fuckle.
Kantor Wilhelmsson:
Det var en av de bästa. Jag hoppades att du inte skulle skriva ut den dock…
Balloonfighter:
Du känner till knoparmoj?
Kantor Wilhelmsson:
Men precis som i enspelarläget var det nästan lite för användarsnällt för att bli riktigt genialt. Man kunde high-fiva och krama varann med ett knapptryck men man satt aldrig i allvarlig knipa, liksom.
Kantor Wilhelmsson:
Knoparmoj?
Balloonfighter:
Det är eller rättare sagt var en sociolekt som talades av sotarna. Ett eget språk nästan som utomstående kunde ha svårt att förstå. Jag tror att i framtiden kan bro-op-moj bli en erkänd sociolekt med tanke på dess rika vokabulär.
Kantor Wilhelmsson:
Definitivt.
Balloonfighter:
Jag var lite besviken på att det inte var mer klet att leka med i co-op-läget.
Kantor Wilhelmsson:
Ja, lite. Framför allt känner jag med hela spelet att det hade behövts några banor där man bara fick leka sig fram. Hela Portal-konceptet är extremt linjärt. Man går in i ett rum, GLaDOS säger något fyndigt, man löser ett pussel med hjälp av sakerna som ligger framför en, GLaDOS säger något fyndigt igen, man går ut ur rummet och in i nästa.
Balloonfighter:
Jag har inte så mycket emot det linjära i just Portal faktiskt. Snarare blir jag lite besatt av att bara få spela nästa bana.
Kantor Wilhelmsson:
Jag tycker det blir lite enformigt i längden. Sedan spelar det ju in att bro-op-läget här var mycket generöst och oväntat långt.
Kantor Wilhelmsson:
Jag ser dock fram emot ett bro-op-spel där man faktiskt bryr sig om vad som händer i storyn/spelvärlden. Det är ytterligare en dimension som jag aldrig riktigt upplevt.
Balloonfighter:
Men… Army of 2 hallå?
Kantor Wilhelmsson:
Sant. Lätt att glömma bort. Det är ju så engagerande att man lätt glömmer att det är ett vanligt tv-spel.
Kantor Wilhelmsson:
Vad tyckte du om humorn i hela spelet? Portal 2 alltså.
Balloonfighter:
Mysig! Det är sällan jag faktiskt skrattar _med_ spel men det har jag gjort i båda Portal-spelen. Speciellt roligt var ju JJ Abrams (vad hette hans rollfigur nu?) fina uttalanden om hemlösa.
Balloonfighter:
Jag tänkte googla något exempel för jag vill inte citera fel.
Kantor Wilhelmsson:
Ja! Skämt om hemlösa är ALDRIG inte roligt. Inte skämt om adopterade heller. Att politiskt korrekta träbockar inte håller med bekräftar bara succén: http://www.eurogamer.net/articles/2011-05-18-portal-2-in-orphan-insult-row
Balloonfighter:
Oj!! J.K. Simmons. Vem fan är Abrams?
Kantor Wilhelmsson:
Oj, vad har hänt med ditt namnminne? Jag droppade ju honom alldeles nyss.
Balloonfighter:
Hey, tänk på min trötthet!
Balloonfighter:
Haha, bra länk!
Kantor Wilhelmsson:
Det jag gillar mest i den videon är att barnen skiter i sina Kränkta föräldrar och bara spelar vidare. ”Shoot a portal there!”
Kantor Wilhelmsson:
Cave Johnson var bäst.
Balloonfighter:
Jag tyckte om potatisen också. Det tror jag att jag kan säga utan att spoila något.
Kantor Wilhelmsson:
Ja, en potatis är ju ingen automatisk spoiler, tack och lov.
Balloonfighter:
Nu höll jag på att säga ”Förutom om man pratar om Sjätte sinnet”. Jag är ganska bra trött nu.
Kantor Wilhelmsson:
Haha det var en logisk tankegång.
Balloonfighter:
Damn right. Jag får redigera en del sen.
Kantor Wilhelmsson:
Har du kopierat och sparat all text? Jag får inte tag på kalle nu (stor skräll) och föreslår att vi kollar om han är online imorrn och väntar med att publicera. Han gillar inte Portal alls så det kan bli en rolig text.
Balloonfighter:
Ja, vi har en bra början nu iaf.
Balloonfighter:
Ska vi summera det då? Det är troligtvis så att det är lättare att sms:a som björn (om man har en doro-telefon) än som höna. Tror du att näbb funkar på touch screen?
Kantor Wilhelmsson:
Tveksamt, det är ju att jämföra med naglarna på…
Balloonfighter:
Men naglarna funkar väl ändå inte? *testar*
Kantor Wilhelmsson:
…Iphone och det funkar ju inte. Ingen tryckyta. Jag tror du får ha på dig en specialdesignad strumpa över näbben
Balloonfighter:
Ja, eller bara hålla en korvstump i näbben och dutta.
Balloonfighter:
Jag skulle vilja dutta sms.
Balloonfighter:
Note to self: Dutta mer
Kantor Wilhelmsson:
För min del kanske jag kan ha elektroder kopplade till min hjärna när jag går i ide så att du får sms varje gång jag tänker något i sömnen. Det är ju ungefär som idag.
Kantor Wilhelmsson:
Jag förutspår att videon där du som höna duttar sms med en korvbit får 10 miljoner visningar på youtube.
Balloonfighter:Jag får skaffa mig en höndräkt helt enkelt.
Balloonfighter:
Oh! Häromnatten drömde jag att Tobbe hade bajsat i min vask och även i mitt badkar. Badkaret var fullt med vatten och så hade han liksom spätt ut bajsen i den OCH lagt ner min jobbtröja i den. Jag var jättearg. Du hade fått jättemånga sms från den drömmen.
Kantor Wilhelmsson:
Den där Tobbe låter inte vidare trevlig.
Balloonfighter:
Kan du tolka den drömmen?
Kantor Wilhelmsson:
Tobbe är bitter för att du jobbar glatt och han jobbar motvilligt. Han vill dränka dig i skit. Det är min tolkning.
Balloonfighter:
Det gör mig ledsen
Balloonfighter:
Gulligt!!
Balloonfighter:
Oj, jag vet inte ens vad som var gulligt.
Kantor Wilhelmsson:
Hahahaha. Dags att lägga ner.
Kantor Wilhelmsson:
Jag känner att den här Portaltextens succé beror väldigt mycket på hur den redigeras…
Balloonfighter:
Spara allt, är mitt motto.

***

C-J:
Jag blev just riven av en katt. Den ba: ”Hoe, fuck off!” och så slicade den min hand på både under- och ovansidan.
Kantor Wilhelmsson:
Ok, vi kör igång direkt eller? Orpon?
Balloonfighter:
Var den stray cat?
Balloonfighter:
Ja, kör på men jag kommer att bajsa. Tar med mig datorn till toaletten och beter mig precis som vanligt.
C-J:
Kind of. Den kommer förbi då och då och käkar.
Kantor Wilhelmsson:
Okej, CJ – föreställ dig att jag och Orpon just haft en lång diskussion om Portal 2…
C-J:
Aha, aha.
C-J:
Vad kom ni fram till?
Kantor Wilhelmsson:
Det är snart dags att summera upp artikeln. Men för att inte lämna några portaler öppna har vi bjudit in Carl-Johan Johansson, prisbelönt speljournalist på Level, Aftonbladet och Blogemup.se, för några extra åsikter! CJ, vad tycker du om Portal, sådär i största allmänhet?
C-J:
Åh, snajsiga titlar.
C-J:
Jag har inte spelat Portal 2. Får jag säga det eller vill ni att jag ska ljuga?
Kantor Wilhelmsson:
Nejdå. Vi är mest ute efter dina åsikter om Portal i största allmänhet, tror jag. Själv tycker jag inte det var någon enorm skillnad på ettan och tvåan.
C-J:
Förutom mer story eller? Principiellt supportar jag alla spel som använder Stephen Merchant som röstskådespelare.
Kantor Wilhelmsson:
Ja, och J K Simmons!
Balloonfighter:
Och JJ Abrams!
Kantor Wilhelmsson:
JJ Abrams framför allt.
C-J:
Åh, JK Simmons. Varför har ingen sagt något?
Kantor Wilhelmsson:
CJ, vad tyckte du om det första spelet? Jag har hört rykten om att du var en av dem som inte stod i hyllningsledet.
Balloonfighter:
Förhandssnacket var ju lite att Kalle skulle vara med för att han var fruuuuktansvärt kritisk till Portal 2. Det här verkar ju inte stämma.
C-J:
Jag vet inte, jag ville gilla Portal men jag tyckte inte att det var så jävla kul att springa runt och leka med portaler efter ett tag. Det kändes som en demo nästan.
C-J:
Jag hade i och för sig spelat Narbacular Drop innan dess.
Balloonfighter:
Jag hörde ju att du ordnat Portal 2-bål i Klippan så jag är lite besviken.
C-J:
Vi bränner bara kors här tyvärr. Allt annat kräver tillstånd.
Kantor Wilhelmsson:
Narbacular Drop var det där studentprojektet som Valve köpte alla idéer av va?
C-J:
Mm. Eller mja. De köpte samtidigt rätten att säga att det inte alls var så, så officiellt var det inte så.
C-J:
Vad tyckte ni om det första Portal?
C-J:
Är uppföljaren verkligen samma grej? Internet har inbillat mig att den ska ha mycket mer story och humor. Har det ljugit för mig nu igen?
Kantor Wilhelmsson:
Jag gillade det väldigt mycket, framför allt för längden (mycket kort, precis som jag) och uppkäftigheten. Det kändes lite som att de bara slängde iväg en massa bra idéer på ett spel som de visste inte skulle få någon marknadsföring. Med tvåan är det precis tvärtom – det är superhajpat och ganska långt och har ärligt talat inte så jättemånga nya idéer (förutom kletet).
Balloonfighter:
Kletet är å andra sidan väldigt roligt.
Kantor Wilhelmsson:
Ja det är det!
C-J:
Berätta om kletet.
Balloonfighter:
Jag tyckte också väldigt mycket om första spelet. Det var väldigt charmigt och annorlunda och det kändes framförallt som att det kom från ingenstans.
Balloonfighter:
Jag ska kopiera!
Balloonfighter:
”Blått gjorde så att man studsade, rött så att man sprang väldigt fort och vitt kunde man kasta på tidigare oanvändbara ytor för att kunna sätta ut portaler. Som allra bäst blev det när man fick kombinera de olika färgerna, som att springa snabbt in i en vägg och sedan studsa upp mellan blåa fläckar på väggarna.”
Kantor Wilhelmsson:
Han citerar sig själv.
Balloonfighter:
Samt dig:
”Min favorit var ändå det vita kletet, som alltså användes för att skapa nya portalytor och därmed nya sätt att förflytta sig över banorna. Ett av de bästa rummen bestod av en stor byggnadsställning, där ett trasigt rör stod i mitten och läckte vitt klet som man sedan kunde slussa vidare över hela banan. Till slut var det vitt klet överallt, och jag är tillräckligt trygg i min sexualitet för att kunna säga att det var fantastiskt.”
C-J:
Det låter kletigt.
C-J:
Jag gillade också längden på det första spelet, förresten. Det kan vara bra att förtydliga. Det var inte det som gjorde att det kändes som en demo.
Kantor Wilhelmsson:
Berätta mer!
C-J:
Jag gillade å andra sidan grejen med en förstapersonsskjutare som man inte kunde skjuta i. Hela råttlabyrintinramningen var väldigt smart.
Kantor Wilhelmsson:
Tycker du att det lever upp till sin kultstatus?
C-J:
Det tycker jag. Jag kommer aldrig att spela om det själv men jag förstår vad det är folk gillar med spelet.
Kantor Wilhelmsson:
Skulle du rekommendera det till små barn?
C-J:
Hur små?
Kantor Wilhelmsson:
Typ 6-7 år gamla.
C-J:
Jag tänkte längdmässigt.
Kantor Wilhelmsson:
80-110 centimeter kan vi väl säga då. Från fot till hjässa.
C-J:
Jag tror faktiskt det. Det finns ju inget våld i spelet direkt.
Kantor Wilhelmsson:
Och våld är okej om man bara är längre än 110 centimeter (eller kortare än 80)?
C-J:
Nej, men våld får barn att stanna i växten. Det vet alla.
Balloonfighter:
En avrundning så god som någon!
Kantor Wilhelmsson:
Då tackar vi kalle och önskar Orpon lycka till på hans omfattande redigeringsarbete!
Balloonfighter:
Ja, det blir som att försöka moppa upp en tsunami den här gången.
C-J:
Ska jag dela ut betyg också först?
Kantor Wilhelmsson:
Ja, varsågod! Du får till och med välja skala.
Balloonfighter:
Ja, ge ett betyg på känn.
Kantor Wilhelmsson:
Kom bara ihåg att det är Portal 2 du betygsätter.
C-J:
Okej. Portal 2 får… fem. Portal får sex.
Kantor Wilhelmsson:
Av?
C-J:
Förlåt?
Kantor Wilhelmsson:
Fem och sex av vad?
Balloonfighter:
Är det nödvändigt?
C-J:
Av betygen jag delar ut, förstås.
Kantor Wilhelmsson:
Fem och sex av två, alltså.
C-J:
Precis.
Kantor Wilhelmsson:
Mycket bra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s