The Big Year

Fågelskådare är tokiga i listor och nöjer sig absolut inte med att bara kryssa nya arter. Man har årslistor, månadslistor, tidsbegränsade tävlingar, tomtlistor, stuglistor, kommunlistor, petkryss, fåglar man sett medan man kissat och så vidare. I USA är en stor dröm bland många fågelskådare att ta ett helt år ledigt för att resa kors och tvärs över Nordamerika och se så många arter som möjligt. Det är just det som Mark Obmasciks bok The Big Year: A Tale of Man, Nature and Fowl Obsession handlar om och i fjor blev boken film.

Vissa fågelskådare nöjer sig med att räkna fåglar på sin vintermatning, för andra är det en tävling på blodigt allvar. Det finns mängder av berättelser om fågelskådare som fått larm om en ovanlig fågel och lämnat så väl bröllop, begravningar, dop som andra viktiga tillställningar. Man kan gifta om sig, men man kan inte räkna med att en vilseflugen nordamerikansk fågelart som aldrig tidigare skådats i landet kommer att återvända under ens resterande livstid. Det är viktiga grejer som långtifrån alla kan förstå.

I The Big Year tävlar tre män om den prestigefyllda bedriften att se flest arter under året. Jack Black och Steve Martin är välbehövligt nedtonade medan Owen Wilson gestaltar den maniske hardcore-skådaren. Han kanske uppfattas som en överdriven karikatyr, men han är i själva verket inte långt ifrån verkligheten.

Det är långt ifrån varje dag som det kommer en Hollywood-film om ornitologi så jag har sett fram emot The Big Year. Många har kommenterat filmen med att den är mysig, men inte någon större skrattfest. Personligen ser jag det som en av filmens styrkor. Den är så pass nedtonad att den inte verkar vara ute efter billiga slapstick-skratt, men bjuder på en stor dos igenkänningshumor för de som är fågelskådare eller för de som tvingas att stå ut med dem. I filmen porträtteras bland annat pensionärer som inte slutar att prata fast man uppenbart måste skynda iväg, skådare som springer runt på soptippar (ofta bra lokaler) och fågelskådare som knuffar omkull barn för att inte riskera att missa något sällsynt, samt obligatoriska dilemman om man ska välja att ställa upp för familjen eller sätta sig i bilen och köra tvärs över landet för den där rariteten som kanske, kanske sitter kvar där den senast sågs.

Överlag är skådandet initierat och varmt gestaltat i The Big Year och det är svårt att inte känna igen sig i vissa situationer. Självklart handlar filmen också om att hitta sin plats, uppoffringar och kärlek men den delen överlåter jag till någon utan krysslista att berätta om för den är inte speciellt intressant. The Big Year är en enkel men rätt underhållande film, i synnerhet om man har någon som helst inblick i fågelskådarnas egenheter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s